på väg mot stockholm i detta nu

Linnis,

Jag har precis spenderat en kväll med dig om 25 år.

Du bodde i en fyra på Kungsholmen med utsikt mot kanalen. Du hade jobbat som ekonom och konsult inom biståndsarbete hela ditt liv, varav tio år då du bodde i Afrika. Där träffade du din man som också var ekonom och idag jobbar ni som konsulter i hans företag som anställs av Sida för att bland annat hålla utbildningar för företagsledare i utvecklingsländer i hela världen. Du berättade att du hatade att shoppa kläder och mycket i lägenheten kom från Afrika. Du hade en dotter på sju år som i och för sig var väldigt jobbig (fast det tycker ju jag att alla ungar är, förmodligen även dina). Jag frågade om det inte var fysiskt jobbigt att bo i misären och du sa jo, ibland, men egentligen menade du att det bara är handikappande att känna så. Du var fortfarande en do-er. Du tittade förvånat på mig när jag sa att jag inte vill bo någon annanstans i världen än i Sverige.

Du var också atletisk fortfarande, du hade börjat åka längdskidor sen din man introducerat dig efter ett missförstånd då du trodde att ni snackade om samma skidintresse (du menade utför alltså). Du bjöd till och med på pasta med räkor och vitt vin. Du hade precis rest i fem månader i Asien innan din dotter skulle få full skolplikt och vet du vad - och den här är lite oväntad - din lillebror var psykolog.

Tyvärr frågade jag aldrig om det var på Stockholms eller Handels du gick.